Ja, då var julen över och ett nytt år påbörjat. Jag har inte varit hemma på två veckor därför har bloggen blivit lidande. En knäpp vecka i Sälen, nyår i Leksand med fina vänner och på det några dagar i Västerås hos bästa Jessie.

Det känns som så mycket går sönder i livet. Man borde ta vara på det man har innan det försvinner. Allt man tar för givet borde man uppskatta. Jag är löjligt lycklig att jag har de vänner jag har, en plats att vara på utan att må dåligt och framförallt Mattias som alltid finns där när jag behöver honom som mest. Ush, nu känner jag mest för att gråta en skvätt, haha. Inte blir det bättre av Takida som går i högtalarna, är det bara jag eller blir man inte lite depp av dem?
Det är så mycket jag skulle vilja skriva av mig, men det känns inte riktigt som rätt plats för det här. Det är något som känns så himla fel i samhället. Hellst ska man vara jätteglad alltid, annars får man låtsas. Kan man inte det kollar folk snett på den personen. Man antar att de bara vill ha uppmärksamhet. Hur sjukt är inte det? Hur många personer går inte runt och mår jättedåligt men låtsas att allt är rosenrött?! Fel fel fel..





Det är storm i mig, runt mig, överallt just nu..