Idag är en sån dag jag vill dricka te tills magen spricker och läsa en riktigt bra bok - hela dagen. Regnet öser ner och allt känns så lugnt.

 

Men istället känns det som kaos i hela huset. Rörigt överallt, speciellt i köket där bordet ligger upp och ner i mitten fortfarande. Och jag försöker få till en uppgift till skolan. Jag har bestämt mig för att göra klart den idag, och den är inte speciellt svår. Det gäller väl bara att börja skriva så kommer det nog gå lätt.

 

Allt det här regnandet gör mig helt bedövad. Jag älskar hösten, det gör jag verkligen. Alla vackra färger, klar luft och regn och rusk med tillhörande mys.. men varför mår jag alltid som sämst på hösten för då? Psykiskt. Jag tycker det är så otroligt svårt att veta vad det är som känns fel och jobbigt. Vissa dagar är vackrast i världen på alla sätt medans andra är grå och meningslösa.

 

Jag är en person som försöker se livet från den ljusa sidan, men ibland går det inte. Jag vill tro att jag är en stark människa. Men för att kunna vara stark måste man ibland vara svag. För att vara modig måste man först vara rädd. Allt måste ha en motsats. Det är okej att inte alltid vara på topp.