Idag har jag och Leira varit hemma och tagit det lugnt. Långrunda och allmänt mys hehe :) Och igår firade jag och Mattias 7 år. Vart tar tiden vägen haha? Låter som att vi är närmare 30, men egentligen är vi faktiskt lyckligt lottade som hittade varandra så tidigt i livet<3

 

Idag mötte jag och Leira en gammal man som gick lite ostadigt med ett par gåstavar. Han blev nästan lite gråtmild när han såg Leira och ville väldigt tydligt prata en stund. Han berättade för mig att han alltid velat ha en hund men att han pendlade till Norrköping, sen blev hans fru sjuk och nu var det för sent. Jag fick lite ont i hjärtat, vad ensam han antagligen var och kände sig. Att öppna lite av sitt hjärta till en helt främmande människa tycker jag är väldigt modigt, och i detta fall även lite sorgligt då han var ledsen. Jag har tänkt på det flera gånger hur mycket öppnare och trevligare folk blir om ett djur är med. Nu fick jag "lära känna" en helt ny människa, som jag antagligen annars bara passerat utan att knappt titta på, och jag hoppas att det lyfte hans dag lite att prata av sig en stund och klappa på Leira. Leira är så fin ibland - i vanliga fall brukar inte Leira gilla att hälsa på främlingar, hon går gärna undan när folk vill klappa på henne. Men idag satt hon så fint bredvid honom och lät sig bli klappad en lång stund. Ibland verkar djur förstå så mycket mer än vad man någonsin kan tro..

 

På Ullared fyndade jag förresen den här fina lyktan för 109 kr. Lite välkommen- hem- till- oss- stil blev det, fint eller hur?