För någon dag sen läste jag en tjejs blogg där hon berättade att hon ofta inte gjorde sitt bästa - just för att göra sitt bästa kunde betyda att hon misslyckades mycket mer. Hon menade att folk sa hela tiden "bara du gör ditt bästa så räcker det" och hon tyckte att det var förnedrande att misslyckas om hon gjorde sitt bästa, så därför gjorde hon ofta inte sitt bästa för då gjorde det inte lika mycket att misslyckas.

 

Jag har aldrig tänkt på detta viset, men jag kan inte säga att jag inte känner igen mig. Mycket när jag var yngre låtsades jag inte bry mig om saker jag faktiskt brydde mig väldigt mycket om. Jag kommer ihåg att det nästan var lite pinsamt att misslyckas om det var någonting jag verkligen ville och gjorde mitt bästa för, därför låtsades jag att det inte alls var viktigt. Skrämmande egentligen. Vem gav oss det här synsättet att det är pinsamt att misslyckas?

 

Idag är jag lite äldre (kanske lite klokare haha) och idag vågar jag ge mig lite mer an till saker jag tycker är viktigt och jag är inte rädd för att säga att jag vill ha saker. Sen måste man väl kanske vara lite realistisk, tex skulle jag älska om jag och Leira gick och vann vår första tävling - och jag tränar för det. Däremot vet jag att det är ganska orimligt. Men nu för tiden skulle det aldrig falla mig in att säga att jag inte bryr mig om det och att det egentligen inte är viktigt. Och likaså min utbildning. Jag vill bli bäst på mitt jobb.  

 

Personer med mål i livet och som brinner för olika saker tycker jag själv är mest inspirerande att umgås med, och det är nog även sån som jag vill upplevas. En människa full med liv, med åsikter och personlighet och som ger gärnet för att lyckas med det jag tycker är viktigt.