Efter en helg full med jobb och vänner var tanken att kicka igång veckan effektfullt på måndag morgon med kaffekoppen i handen och idéer sprutande ur öronen. Så vart inte fallet. Jag var som en slagen hjälte och orkade bara sitta i soffan och göra ingenting.

 

Jag hade lite dåligt samvete över hur dagen blev, men efter att jag nu pratat med min kloka mamma känns det snarare klokt. Klart att kroppen behöver landa och ta igen sig innan man kan köra igång igen. Kändes väldigt logiskt när någon annan sa det till mig haha ;)

 

Men är det inte så ganska ofta? Vi vill köra på i hundranittio och prestera bra som tusan överallt i allt heela tiden? *vila kan man göra i graven hahah...

 

På tal om något helt annat såg jag i morse att vår hundkurs- sida på facebook nu använder fina Leiran som profilbild! Hihi, vad en värdslig sak kan göra en glad ;)