Herregud vilket mardrömsdygn vi fick... I måndags ringde Mattias vid 18 och sa att Aska försvunnit mellan 14- 17. Han hade då redan letat en timme men inte ens hört henne i skogen. (Om hundarna sticker så brukar de alltid höras skälla runt om i skogen när de jagar). Jag tänkte att hon säkert skulle komma hem när det blev mörkt, och när hon inte gjorde det tänkte jag att hon skulle vara tillbaka på morgonen. När hon inte var hemma då heller kändes det verkligen jättehemskt. Jag bara såg framför mig min lilla tjej ligga skadad någonstans i skogen... Mattias och Jan gick runt långa rundor i skogen med Leira dels för att såklart försöka hitta henne men även för att lämna spår åt henne ifall hon skulle komma förbi där senare. Jag och Helge traskade runt på vägen. Det kändes inte speciellt hoppfullt och jag kunde inte ens prata med någon utan att börja stortjuta.. Aska kunde vara flera mil bort, och vilket håll skulle man leta åt liksom.

 

På eftermiddagen pratade jag med en jättegammal kompis som hjälpte oss få tag på en id- hund (en hund som spårar upp försvunna hundar) och så fick vi massa tips och stöttning vilket var guldvärt ♡ Dock kunde inte id- hunden komma förrän dagen efter.

 

Så äntligen vid 17 fick vi höra från en granne att Aska blivit sedd några km bort på morgonen. De hade trott hon skulle vara ute och jaga, så de hade inte brytt sig om henne när hon gått runt husen där. Då släppte det verkligen och vi kände att vi skulle få hem henne! Levde hon 9 på morgonen skulle hon troligtvis leva då med, det är ju främst i början de kan springa som tokar efter djur och råka illa ut. Efter ett dygn var hon antagligen både frusen och trött.. Så på kvällen när det inte hade hjälpt att gå runt där hon senast sågs så satte sig Mattias och Jan för att grilla på platsen. De lämnade även en sovplats till henne och några av våra kläder för lukten av trygghet. När de grillat klart gick Jan hem genom skogen för att lämna spår hem.

 

OCH när vi precis lagt oss här hemma fick vi det underbara samtalet från Jan att Aska hittat hem♡ Jag har typ aldrig känt en sån lättnad haha! Lilla gumman var smal, smutsig och stel men inte människoskygg som vi blivit varnade för utan hon blev överlycklig över att hitta Jan. Usch det typ skär i hjärtat när jag tänker på hur rädd hon säkert var alldeles ensam i skogen utan att hitta hem. Hon är ju bara 1 år dessutom. När hon kom hem var hon så trött så hon vinglade och sedan sov hon i typ ett dygn. Älskade lilla hunden!

 

Här är hålet hon rymde genom.. hur hon nu lyckades med det.. det är ca 15 cm och hon har bänt loss stängslet från brädan. Vill man ut så vill man ut så att säga!