I bilen påväg in till linköping började jag få jättelätta värkar. De var så svaga, som lätt lätt mensvärk i ryggen, så jag nämnde inte ens dem till Mattias. 

 

När vi kom in på förlossningen så började de med att mäta ctg- kurvan på bebis för att se så att han mådde bra, vilket han gjorde. Dock eskalerade mina värkar väldigt fort och jag fick ordentligt ont. Då fick jag byta om och de kollade om jag öppnat mig än. Det visade sig att jag då redan var 5 av 10 cm öppen och de förklarade att det inte var tal om att åka hem - snart skulle det komma en bebis! 

 

Mina värkar blev värre och värre och jag klarade inte av att ligga ner längre så jag fick in ett gårbord att stå vid. De bytte även ut bandet runt min mage som bara halkade runt till någon sorts elektrod i bebisens huvud.

Jag fick lustgasen introducerad och de frågade om jag ville ha ryggmärgsbedövning vilket jag sedan lång tid innan bestämt att jag inte ville ha.

Härifrån är allt lite dimmigt, det är en så oerhörd smärta och man går liksom in i sin egen bubbla. Mattias uppgift vara att hämta vatten till mig. Jag drack och drack haha, samtidigt som jag kände att jag behövde få gå in i och få vara i mig själv för att hantera hela upplevelsen. Mattias har berättat i efterhand att han tyckte det var otroligt jobbigt att inte kunna göra någonting (mer än att fylla på mitt vattenglas då då haha). Men som sagt behövde jag på något vis få göra det på mitt sätt, för mig själv.

 

 

Mina värkar fortsatte att bli mer och mer intensiva och barnmorskan sa att det nog skulle bli en snabb förlossning. De ville att jag skulle lägga mig ner igen för att bättre kunna vila mellan värkarna vilket jag gjorde. Värkarna gjorde mindre och mindre ont och jag, helt omtöcknad av både smärtan och lustgasen, klappade mig själv mentalt på axeln för att jag tyckte att jag verkligen fått in snitsen på lustgasen, det här var ju en pice of cake och det här skulle jag fixa galant haha.. Det gick en och en halv timme, från halv åtta till nio ca och jag dåsade till mellan varven. Vid nio kom barnmorskan in och förklarade att mitt värkarbete hade avstannat, alltså var det inte min perfekta teknik på lustgasen trots allt HAHA. Barnmorskan kollade om jag öppnat mig mer, men jag var fortfarande bara öppen 5 cm. Så då kopplade de in dropp som gjorde att det började igen. På bara några minuter var jag tillbaka i de intensiva värkarna. 

Här någonstans bytte barnmorskorna skift och vi fick in en ny barnmorska. Hon presenterade sig och jag kräkte ner både henne och mig. Haha stackaren, men hon var van sa hon. Efter det ville jag först inte fortsätta använda lustgasen, eftersom jag trodde att det var den som gjorde mig illamående. Dock sa den nya barnmorskan att det antagligen var för att jag spände mig så mycket som jag kräktes och att det inte berodde på själva lustgasen.

 

Nu var värkarna så intensiva så att jag helst hade velat gå hem och strunta i hela grejen. Jag frågade barnmorskan hur länge till jag skulle behöva hålla på och hon berättade att de ungefär räknade med att man öppnade sig 1 cm i timmen, sen var det själva förlossningsarbetet som kunde ta några timmar, men inte längre än 8 timmar trodde hon. Då trodde jag seriöst att jag skulle dö. Jag hade så fruktansvärt ont och bara tanken på att behöva hålla på i 8 timmar till var fruktansvärd. 

 

Sedan är det dimmigt igen, men tiden gick. Bebisen blev stressad av droppet så de stängde av det en stund men kom sedan in och satte på det igen. Jag halsade vatten och lyckades ha ner glaset i backen så att det gick i tusen bitar, efter det serverade Mattias mig vatten i en plastmugg istället ;)

 

När klockan blev några minuter i 11 ändrade värkarna plötsligt karaktär och jag fick som krampanfall i hela kroppen som jag inte kunde styra, förlossningsvärkarna började. Kroppen började typ utan mig haha. Efter två såna blev jag väldigt rädd och bad Mattias ringa på klockan. Mattias ville inte först eftersom de sagt att de skulle ta så lång tid innan det skulle hända något, men när jag började skrika på honom så gjorde stackaren snällt som jag sa hehe..

 

När barnmorskan kom in och kollade visade det sig att jag var fullt öppen och hon sa lite käckt att nu är det dags att föda barn!

 

När själva förlossningsarbetet började vid 11 så försvann både tid och rum. Vår barnmorska var väldigt peppande men ändå realistisk, och jag kände en liten hatkärlek till henne haha. Mitt i det hela domnade mina händer bort och de fastnade i en krampställning. Även mitt ansikte började domna bort och jag blev ganska rädd och tänkte typ att nu dör jag, men barnmorskan bad mig låta bli lustgasen lite och då gick det över direkt. Däremot blev jag mer spänd vilket resulterade i att jag började få krampkänningar i baksidan av låret som jag hade problem med under graviditeten, haha värsta mardrömmen! Så den assisterande sköterskan fick massera mitt lår den sista delen av förlossningen. Lustgasen glömde jag helt bort.

 

Det är egentligen helt sjukt vilken styrka man besitter. Jag tog i för kung och fosterland och sprängde blodkärl i ögonen haha.. I den enorma smärtan jobbar man ändå på och kroppen vet vad den gör, helt otroligt. När Helge nästan var ute fick jag känna på huvudet, och när jag kände att nu jäklar orkar jag snart inte mer peppade barnmorskan mig med att hon killade honom på huvudet och att jag snart kunde göra det själv. Det jag kommer ihåg allra skarpaste av slutet är min barnmorskas ansikte, teamworket vi gjorde. Precis i slutet bad hon mig sluta krysta, hon förklarade att det var jätteviktigt att jag lyssnade på henne och att vi väntade in nästa värk. De minuterna kändes som år och smärtan var total, vi väntade ut att jag skulle töja mig och så långt som det var mellan de värkarna hade det inte varit förut typiskt nog. Men tack vare att jag lyssnade på barnmorskan kunde jag efter den sista värken ta emot och lägga upp Helge på mitt bröst efter 40 minuters aktivt förlossningsarbete utan en enda bristning.

 

Just då kände jag att jag aldrig någonsin ville göra om det igen, men bara några veckor senare har den tanken bleknat. Vi fick den allra finaste belöningen man kan få, en frisk underbar bebis ♡