Idag har också hela dagen bestått av plugg. Men nu är i alla fall uppgiften klar. Så himla skönt! Mattias har varit iväg hela dagen med Leira så att jag skulle få lite ro. Ringde honom nyss och just nu jagar han, sitter på pass.

 

Jag funderar på om vi ska lyxa till det lite idag med mat och kanske någon god efterrätt, men fantasin tryter en aning haha. Det blir väl att googla runt efter lite inspiration!

 

På tal om annat fick jag höra om en hemsk grej igår.. En 15 årig tjej hade gått omkull med sin häst och när hästen reste sig tramapde den på hennes huvud så att hon dog I FLYINGE. Den lilla byn där hela mitt liv var några år. Jag red där varje dag och det gör att det känns overkligt nära. Ni vet det här med "det där händer aldrig mig" - men nu hände det i mitt lilla Flyinge. Det går inte att tänka sig, tänk hennes familj, hennes vänner, USCH!  15 år.

 

Det är så lätt att glömma, men hästar är stora, och kanske viktigast - du kan aldrig lita helt fullt på dem. Det är ett flyktdjur. Garry var min allra bästa vän. Jag kunde krypa under honom, hästen rörde inte ens svansen, fast det kryllade av mygg och broms, om jag stod nära där för att han inte ville slå mig(!).  Men fast att det är ens bäsa vän måste man ha respekt för dem, även den minsta ponny har en sån otrolig kraft i sig att det är helt sinnesjukt.

 

Här är lilla plutt Junius som väger lite mer än 200 kg har jag för mig. Han är 114 cm hög och upplevs som en liten råtta (dock en söt råtta) jämfört med en normal storhäst. Men det är 200 kg du INTE vill tappa kontrollen över.