Idag har jag och Helge varit hemma hos Bea och fikat, eller frågar du Helge vet han nog inte om det då han så artigt sov sig igenom hela resan haha! Det var iaf både trevligt och gott hehe! Imorgon ska vi hem till Heidi och Aaron. Den här veckan har vi varit iväg och fikat varenda dag haha, nästa vecka får vi nog lugna oss lite.. det duger ju inte att fika varje dag ;) och sen vill nog Aska, som har fortsatt husarest, att vi är hemma med henne också lite.

 

Idag kom det hem ett paket med posten innehållande en söt skötmobil och en väggvimpel till Helge. Det går sakta, men hans rum tar sig! Det kliar i mina fingrar att få göra det sådär fint som jag vill ha det, men tiden blir ju lite begränsad såhär med en liten och sen får man dessutom börja tänka ordentligt på ekonomin i och med mammaledigheten. Vi försöker att hålla nere dagarna så mycket det går för att få så lång ledighet som möjligt. Vår förhoppning är att Helge inte ska behöva börja förskolan förrän i augusti 2017. Så det blir inget lyxliv här inte haha ;) Men vi tycker det är värt det. 

 

Torsdagsfys före torsdagsmys så att säga haha! ;)

 

Idag känner jag mig så himla glad! Vi fick en bra natt och på fm har vi varit på öppna förskolan igen. Idag var det en tjej där som pratade om säkerhet i bilen och bilstolen. Superbra faktiskt! När vi kom hem igen gick vi en promenad med Aska och nu ska vi sätta igång och baka en kaka, väldigt smidigt att ha i frysen och bara ta upp en lagom fikabit :)

 

Mini chillar lite hos pappan haha! ;)

 

Men Hej! Tänk att det redan är påsk! Vi har hunnit med massa skoj de här senaste dagarna, firat med Mattias familj, släkt och våra vänner. De enda som fattas på listan är min familj ;)

 

Idag åkte jag och Helge in till min kollega Isabel och hennes goding Liv och hälsade på. Lite komiskt, Helge kom på hennes bf dag haha! Så egentligen skulle det varit en månad mellan men så blev det endast några få dagar..! Vi lunchade och hann prata bebis en del hehe. Så himla roligt att prata med någon som har barn i samma ålder :) 

 

Jag och mini i påskas ♡

 

 

Förra veckan var det ju tänkt att jag och Helge skulle prova på öppna förskolan, dock gjorde vi aldrig det efter allt med Aska. Den här veckan däremot dubblade vi det istället hehe ;)

 

I måndags var vi på kyrkans öppna förskola och idag på BVCs. Båda var bra, men på kyrkans var det bara 1åringar så vi väntar nog några månader innan nästa besök dit. Vi går ju dit i syfte att träffa andra bebisar i samma ålder och mammor i liknande situation som mig för att bara få umgås typ. På BVC var det lite mer för oss just nu :) Idag var även en tandhygienist där och pratade vilket var väldigt intressant!  

 

Liten blev trött efter öppna förskolan hihi ♡

 

 

 

Idag har vi riktigt fint vårväder! Efter att Aska kom tillbaka så njuter jag verkligen av livet. Jag har inte ett enda problem just nu. Världens skönaste känsla :) 

 

Helge har varit fantastisk dessa dagar lilla killen. Helt ärligt måste han vara en av de behändigaste bebisarna, skriker i princip aldrig. Precis när han vaknar är han ledsen, men det är bara tills han är riktigt vaken 5 sekunder senare. Sen vill han ha mat nu som i NU, och då kan han skrika, men det handlar ju också om någon minut innan han får mat.

 

På tal om hans sömn så fick han lite ont i magen förra veckan. Han sov ändå skapligt bra de flesta nätter, men han stökade och bökade så att inte jag kunde sova. Det är inte kolik och han har inget problem med att få ut luft utan verkade bara ha lite allmänt ont i magen stackaren. I måndags började jag koka mitt eget amningste för jag läste så mycket bra om det. Och som genom ett trollslag så slutade han få ont i magen på nätterna! Det stod att det kunde ta några dagar innan man fick effekt, men redan första natten sov Helge gott igen. S å   h i m l a   s k ö n t .   Nu har han sovit gott tre nätter i rad så jag tror iaf att det är tet som hjälper :) inatt ammade vi 8, 12, 3.40 och 6. En väldigt okej natt tycker jag nog! Vid klockan 6 ville mini gå upp men jag övertalade honom att sova till halv 8 hehe..

 

Herregud vilket mardrömsdygn vi fick... I måndags ringde Mattias vid 18 och sa att Aska försvunnit mellan 14- 17. Han hade då redan letat en timme men inte ens hört henne i skogen. (Om hundarna sticker så brukar de alltid höras skälla runt om i skogen när de jagar). Jag tänkte att hon säkert skulle komma hem när det blev mörkt, och när hon inte gjorde det tänkte jag att hon skulle vara tillbaka på morgonen. När hon inte var hemma då heller kändes det verkligen jättehemskt. Jag bara såg framför mig min lilla tjej ligga skadad någonstans i skogen... Mattias och Jan gick runt långa rundor i skogen med Leira dels för att såklart försöka hitta henne men även för att lämna spår åt henne ifall hon skulle komma förbi där senare. Jag och Helge traskade runt på vägen. Det kändes inte speciellt hoppfullt och jag kunde inte ens prata med någon utan att börja stortjuta.. Aska kunde vara flera mil bort, och vilket håll skulle man leta åt liksom.

 

På eftermiddagen pratade jag med en jättegammal kompis som hjälpte oss få tag på en id- hund (en hund som spårar upp försvunna hundar) och så fick vi massa tips och stöttning vilket var guldvärt ♡ Dock kunde inte id- hunden komma förrän dagen efter.

 

Så äntligen vid 17 fick vi höra från en granne att Aska blivit sedd några km bort på morgonen. De hade trott hon skulle vara ute och jaga, så de hade inte brytt sig om henne när hon gått runt husen där. Då släppte det verkligen och vi kände att vi skulle få hem henne! Levde hon 9 på morgonen skulle hon troligtvis leva då med, det är ju främst i början de kan springa som tokar efter djur och råka illa ut. Efter ett dygn var hon antagligen både frusen och trött.. Så på kvällen när det inte hade hjälpt att gå runt där hon senast sågs så satte sig Mattias och Jan för att grilla på platsen. De lämnade även en sovplats till henne och några av våra kläder för lukten av trygghet. När de grillat klart gick Jan hem genom skogen för att lämna spår hem.

 

OCH när vi precis lagt oss här hemma fick vi det underbara samtalet från Jan att Aska hittat hem♡ Jag har typ aldrig känt en sån lättnad haha! Lilla gumman var smal, smutsig och stel men inte människoskygg som vi blivit varnade för utan hon blev överlycklig över att hitta Jan. Usch det typ skär i hjärtat när jag tänker på hur rädd hon säkert var alldeles ensam i skogen utan att hitta hem. Hon är ju bara 1 år dessutom. När hon kom hem var hon så trött så hon vinglade och sedan sov hon i typ ett dygn. Älskade lilla hunden!

 

Här är hålet hon rymde genom.. hur hon nu lyckades med det.. det är ca 15 cm och hon har bänt loss stängslet från brädan. Vill man ut så vill man ut så att säga!

 

 

Idag gjorde vi en premiär - att amma offentligt..! Jennie kom hit och efter en kaffe här hemma bestämde vi oss för att traska ner till byn och luncha. Helge sov sig igenom det mesta men på slutet vaknade han till och var hungrig.

 

Jag hatar stressen jag genast kände, svetten på ryggen och blickarna jag kastade hejvilt omkring mig för att kolla så att ingen tog illa upp. Det är så sjukt att något så naturligt som att mata sitt barn ska framkalla skamkänslor hos en själv, som att jag behöver be om ursäkt för att min bebis behöver äta. Jag skulle aldrig någonsin backa för det eller gömma Helge under en filt, jag skulle aldrig låta skammen styra. Men det är bra sjukt att ens känna den!

 

Iallafall har vi nu gjort det en gång så det känns som att man har lite mer kött på benen hehe ;) Roligt att komma ut ur huset och hitta på något med en kompis också utan att känna sig så stressad av tiden. På onsdag kör vi ännu en premiär, bam bam bam baaaam... öppna förskolan :)

 

 

Igår var vi hemma hos Kalle och Heidi och grillade för första gången i år. Himla gott! Sedan vankades det melodifestivalen. Det blev verkligen en mysig em/kväll, och ännu mysigare kommer det väl bli vart efter som tiden går och barnen blir lite större!

 

Idag har vi tillbringat största delen av dagen i Västerby. Promenerade och tog hem ved med släpkärran. Vi provade vår bärsele för första gången, och jag blev glatt överraskad ska jag säga! Jag har hört så mycket om hur bärsele ska vara bra men väldigt obekväma.. men jag tyckte tvärtom att vår var väldigt skön :) Den tryckte ingenstans, var lätt att få på och av och det kändes som att mini satt bra i den. Den får helt klart godkänt av oss!

 

Dagens mini

 

Inatt hade vi en till helt värdelös natt. Jag flyttade upp honom till ett hemmasnickrat litet babynest av en handduk högst upp i mitten av vår säng, vilket gjorde att han var vaken eller sov oroligt hela natten. Vid 5 gav jag upp och lät honom ligga hos mig, sen sov vi gott till 10. Nu struntar jag i vad man ska och låter honom ligga där. Det är ju tydligen det han vill och behöver för att sova bra. 

Jag var lite orolig över hur bvc skulle reagera på det under vårt besök idag, men vår superduperbraiga sköterska stöttade mig helt i beslutet. Sen kommer ju vissa nätter fortfarande vara järtejobbiga, men vi har bättre förutsättningar för bra nätter på detta viset!

 

Annars då, strålande sol idag så jag har lyckats hålla humöret uppe hela dagen trots den dåliga natten haha. Det var ett helt underbart promenadväder så vi gick en lång runda i solen! Helge tittar mer och mer på saker och håller kvar ögonkontakten längre och längre för varje dag. Nu är han även 54 cm lång och 3700 g tung ♡

 

Halleluja att inte alla nätter är som den igår haha..! Inatt hade vi en bra natt igen :) 

Jag pratade med min kloka mamma som sa att det är bra ifall det händer något för Helge på dagarna, så att dagen blir just en dag och att han blir lite stimulerad. Och faktiskt så har de bästa nätterna oftast varit efter en dag då vi hittat på saker. Fick en liten tankeställare där ;) 

 

Så igår promenerade vi ner till vårt Ica och mötte upp Mattias för att handla. Nu har jag ju ingen aning om ifall det verkligen var det som gjorde vår natt bra, men vi kör på! Idag har vi promenerat längs ån och bakat en kaka som jag tänkte åka ut med till Mattias om en stund. Han håller på att renovera Västerbys kök, så han kan nog behöva både lite kaka och sällskap :)

 

Såhär såg det ut sist vi hälsade på pappan.

 

Nu på morgonen har tårarna runnit, huvudvärken är på plats och likaså gruset i ögonen. 4 timmars sömn. Hur orkar andra föräldrar? När blir livet bättre igen haha? Sen jag blev mamma har jag verkligen insett vilka helt otroliga supermänniskor mammor är!

 

Det jag blir mest förundrad över är hur andra mammor får det att verka så himla enkelt. Det är ju skittufft!? Visst är det underbart med de små liven, men det finns nätter då klockan är tre och jag får dem hemska förbjudna känslan att jag inte vill vara förälder längre. Det är ju sömnbristen som talar, men ändå.. Livet med ett litet barn är verkligen inte så himla lätt. Det är väldigt mycket tuffare än jag någonsin kunde tro haha, och då har vi (peppar peppar) ingen skrikig eller svår bebis. 

Det sjukaste måste ju ändå vara att två sekunder efter jag får känslan att vad tusan har vi gett oss in i, kan jag få världens panikkänsla - tänk om han slutar andas. Nej känslorna är verkligen överallt och ljuset i tunneln är ju att snart blir det bättre, men alltså när i helskotta blir det det.. ;)

Idag när vi vaknade hade all snö smält bort, äntligen. Nu är jag lite trött på detta dassiga väder vi haft sen en vecka tillbaka.. jag vill ha vår och sol! Jag skulle kunna tänka mig att skippa mars månad och gå rakt på april istället ;) 

 

Livet med mini rullar på. Vi har fortsatt att låta Helge sova i vår säng och har därmed fått mycket bättre nätter. Just nu så tänker vi att det är bättre att få in ett bra sömnmönster för oss alla. Sen när vi har fått till den rutinen så kan vi flytta över honom först till babynestet och sedan vidare till sängen. Blir uppdatering på den sen.. Haha, känns verkligen som att inget någonsin blir som man tänker sig!

 

Igår när jag fixade i köket satt Helge så fint och tittade på ♡

 

 

 

Den här helgen har gått så otroligt fort! I fredags kom Simon och Bea hit på middag vilket var jättetrevligt, igår på dagen var Ermina här och hälsade på och på kvällen åkte vi hem till Jocke och Rebecca. Så det har verkligen varit full rulle haha! Men det är bara kul :) När jag jobbade varken hann eller orkade man så himla mycket tyckte jag, men nu är det verkligen bara superkul att umgås med alla ♡ Helge är så snäll och bara hänger med. Han är verkligen en lugn kille som inte stressar upp sig i onödan. Min lilla gosepojke hehe ;)

 

Haha alltså kolla på mysisarna! Jag är verkligen så glad att det fungerar så bra med hundarna. Vi skulle såklart aldrig lämna Helge ensam med hundarna, men jag kan verkligen inte i min vildaste fantasi tro att hundarna någonsin skulle göra något ont mot honom. 

 

Idag blir Helge 1 månad gammal ♡ Lilla stora killen.

 

Natten var super, han sov så gott hela natten från 22 till 9,  med matpaus 3 och 6. Dock gjorde vi en big no no då vi ju inte vill att han ska vänja sig att behöva sova hos oss. Men inatt fick han sova bredvid mig hela natten. Det mest blev så då vi liggammade vid 22 och somnade båda två. Jag vaknade till vid 12 och då tänkte jag att han säkert ville äta igen vid 1 och att det nog var dumt att flytta honom. Han vaknar Alltid när vi flyttar på honom nämligen.. Men vips så var klockan redan 3, vi liggammade igen till 4 och sen kände jag lite grann att har han legat såhär länge kan han lika gärna fortsätta haha. Men ja, det blev en bra natt om man tänker i sömn ;)

 

Nu har vi även börjat hitta lite rutiner, iallafall på dagen. Vi morgonmyser och ammar en sista gång i sovrummet vid 9, 10. Sen går vi upp och då är mini vaken tills nästa amning runt 12. Sen sover han middag tills nästa amning runt 3, 4. Sedan brukar han sova en stund till innan han vaknar och är med i princip hela kvällen. Så nu är han verkligen mer vaken och med i livet hihi! På kvällarna gillar han att sitta med pappa i soffan. Då kan han sitta lite hur som men vara supernöjd ändå haha, gullisarna. 

 

Annars har Helge varit lite gnälligare än vanligt på dagarna och jag tror att vi ska prova några dagar att ge miniform- magdropparna även på dagen för att se ifall det gör någon skillnad. Hittills har han bara fått dem på nätterna vilket har hjälpt jättemycket. När jag tänker efter har han nog faktiskt inte haft ont i magen en enda gång nattetid sen vi började med dem..

 

Mina älskade killar ♡

 

Imorse vaknade vi upp ganska utvilade. Och jag måste bara säga det igen hur otroligt mysiga morgnarna tillsammans i sängen är! Mini ligger nära nära och liksom borrar in sig, suckar, sträcker på sig och är bara en så fruktansvärt söt liten minimänniska ♡

 

Vid halv tolv packade jag in oss i bilen och så åkte vi iväg till Jennie i skogen. Där fick vi först mat och sedan tog vi en promenad ner till hennes och Rebeccas svärmor för en lång fika. Jättetrevligt! Helge visade sin lite grinigare sida, men charmade ändå haha..

 

Nu sitter jag och myser i soffan med en sovande bebis medans mannen lagar mat. Helt okej fördelning hihi ;)

 

Både igår natt och natten till idag har varit dåliga nätter, bara för att jag skrev att de blivit så mycket bättre haha.. Så dagen idag har inte varit så produktiv. Trött mamma och för en gångs skull en ganska gnällig bebis. Helge har varit vaken nästan hela dagen men inte varit riktigt nöjd med något, så det blev mycket sitta i soffan och gosa.

 

Vid tre somnade han äntligen i babynestet och jag passade på att powernapa i en halvtimme. Mattias kom hem redan strax efter fyra och just då kände jag mig ganska sliten, men efter en kopp kaffe så märkte jag verkligen att powernapen gjort susen :)

 

I skrivande stund så myser en nybadad bebis på pappan och mitt hjärta svämmar typ över bara jag tittar på dem. Även om det kan vara skittufft stundtals så älskar man honom så otroligt mycket. Han har verkligen tagit oss med storm och det känns så underbart att han är vår. Lite mig och lite Mattias, det här snickrade vi ihop bra ♡

 

I bilen påväg in till linköping började jag få jättelätta värkar. De var så svaga, som lätt lätt mensvärk i ryggen, så jag nämnde inte ens dem till Mattias. 

 

När vi kom in på förlossningen så började de med att mäta ctg- kurvan på bebis för att se så att han mådde bra, vilket han gjorde. Dock eskalerade mina värkar väldigt fort och jag fick ordentligt ont. Då fick jag byta om och de kollade om jag öppnat mig än. Det visade sig att jag då redan var 5 av 10 cm öppen och de förklarade att det inte var tal om att åka hem - snart skulle det komma en bebis! 

 

Mina värkar blev värre och värre och jag klarade inte av att ligga ner längre så jag fick in ett gårbord att stå vid. De bytte även ut bandet runt min mage som bara halkade runt till någon sorts elektrod i bebisens huvud.

Jag fick lustgasen introducerad och de frågade om jag ville ha ryggmärgsbedövning vilket jag sedan lång tid innan bestämt att jag inte ville ha.

Härifrån är allt lite dimmigt, det är en så oerhörd smärta och man går liksom in i sin egen bubbla. Mattias uppgift vara att hämta vatten till mig. Jag drack och drack haha, samtidigt som jag kände att jag behövde få gå in i och få vara i mig själv för att hantera hela upplevelsen. Mattias har berättat i efterhand att han tyckte det var otroligt jobbigt att inte kunna göra någonting (mer än att fylla på mitt vattenglas då då haha). Men som sagt behövde jag på något vis få göra det på mitt sätt, för mig själv.

 

 

Mina värkar fortsatte att bli mer och mer intensiva och barnmorskan sa att det nog skulle bli en snabb förlossning. De ville att jag skulle lägga mig ner igen för att bättre kunna vila mellan värkarna vilket jag gjorde. Värkarna gjorde mindre och mindre ont och jag, helt omtöcknad av både smärtan och lustgasen, klappade mig själv mentalt på axeln för att jag tyckte att jag verkligen fått in snitsen på lustgasen, det här var ju en pice of cake och det här skulle jag fixa galant haha.. Det gick en och en halv timme, från halv åtta till nio ca och jag dåsade till mellan varven. Vid nio kom barnmorskan in och förklarade att mitt värkarbete hade avstannat, alltså var det inte min perfekta teknik på lustgasen trots allt HAHA. Barnmorskan kollade om jag öppnat mig mer, men jag var fortfarande bara öppen 5 cm. Så då kopplade de in dropp som gjorde att det började igen. På bara några minuter var jag tillbaka i de intensiva värkarna. 

Här någonstans bytte barnmorskorna skift och vi fick in en ny barnmorska. Hon presenterade sig och jag kräkte ner både henne och mig. Haha stackaren, men hon var van sa hon. Efter det ville jag först inte fortsätta använda lustgasen, eftersom jag trodde att det var den som gjorde mig illamående. Dock sa den nya barnmorskan att det antagligen var för att jag spände mig så mycket som jag kräktes och att det inte berodde på själva lustgasen.

 

Nu var värkarna så intensiva så att jag helst hade velat gå hem och strunta i hela grejen. Jag frågade barnmorskan hur länge till jag skulle behöva hålla på och hon berättade att de ungefär räknade med att man öppnade sig 1 cm i timmen, sen var det själva förlossningsarbetet som kunde ta några timmar, men inte längre än 8 timmar trodde hon. Då trodde jag seriöst att jag skulle dö. Jag hade så fruktansvärt ont och bara tanken på att behöva hålla på i 8 timmar till var fruktansvärd. 

 

Sedan är det dimmigt igen, men tiden gick. Bebisen blev stressad av droppet så de stängde av det en stund men kom sedan in och satte på det igen. Jag halsade vatten och lyckades ha ner glaset i backen så att det gick i tusen bitar, efter det serverade Mattias mig vatten i en plastmugg istället ;)

 

När klockan blev några minuter i 11 ändrade värkarna plötsligt karaktär och jag fick som krampanfall i hela kroppen som jag inte kunde styra, förlossningsvärkarna började. Kroppen började typ utan mig haha. Efter två såna blev jag väldigt rädd och bad Mattias ringa på klockan. Mattias ville inte först eftersom de sagt att de skulle ta så lång tid innan det skulle hända något, men när jag började skrika på honom så gjorde stackaren snällt som jag sa hehe..

 

När barnmorskan kom in och kollade visade det sig att jag var fullt öppen och hon sa lite käckt att nu är det dags att föda barn!

 

När själva förlossningsarbetet började vid 11 så försvann både tid och rum. Vår barnmorska var väldigt peppande men ändå realistisk, och jag kände en liten hatkärlek till henne haha. Mitt i det hela domnade mina händer bort och de fastnade i en krampställning. Även mitt ansikte började domna bort och jag blev ganska rädd och tänkte typ att nu dör jag, men barnmorskan bad mig låta bli lustgasen lite och då gick det över direkt. Däremot blev jag mer spänd vilket resulterade i att jag började få krampkänningar i baksidan av låret som jag hade problem med under graviditeten, haha värsta mardrömmen! Så den assisterande sköterskan fick massera mitt lår den sista delen av förlossningen. Lustgasen glömde jag helt bort.

 

Det är egentligen helt sjukt vilken styrka man besitter. Jag tog i för kung och fosterland och sprängde blodkärl i ögonen haha.. I den enorma smärtan jobbar man ändå på och kroppen vet vad den gör, helt otroligt. När Helge nästan var ute fick jag känna på huvudet, och när jag kände att nu jäklar orkar jag snart inte mer peppade barnmorskan mig med att hon killade honom på huvudet och att jag snart kunde göra det själv. Det jag kommer ihåg allra skarpaste av slutet är min barnmorskas ansikte, teamworket vi gjorde. Precis i slutet bad hon mig sluta krysta, hon förklarade att det var jätteviktigt att jag lyssnade på henne och att vi väntade in nästa värk. De minuterna kändes som år och smärtan var total, vi väntade ut att jag skulle töja mig och så långt som det var mellan de värkarna hade det inte varit förut typiskt nog. Men tack vare att jag lyssnade på barnmorskan kunde jag efter den sista värken ta emot och lägga upp Helge på mitt bröst efter 40 minuters aktivt förlossningsarbete utan en enda bristning.

 

Just då kände jag att jag aldrig någonsin ville göra om det igen, men bara några veckor senare har den tanken bleknat. Vi fick den allra finaste belöningen man kan få, en frisk underbar bebis ♡

Jag har inte brytt mig om att skicka efter min förlossningsjournal, men tänkte ändå skriva ner ungefär hur förlossningen gick till. Kan ju vara kul att ha tänker jag! :)

 

Dagen före, onsdagen, hade jag en så himla bra dag haha. Både Amanda och Jennie var här och jag bakade och hade mig. Nu så här i efterhand har jag hört att det är vanligt att ha mycket energi precis innan förlossningen! Men jag hade verkligen ingen aning om att det var på gång då. Däremot visste nog min kropp det då jag i flera dagar hade fått en väldigt slemmig flytning som jag också såhär i efterhand förstår var slemproppen. Dock var ju det här en hel månad innan beräknad födsel, så det var verkligen inget jag kopplade då haha..

 

Jag sov jättegott på natten men vaknade av att det kändes som att något snäppte till, och sedan bara forsade det vatten i sängen. Många säger att det inte vet om de kissar på sig eller vad det är, men jag kände verkligen hur något brast precis innan vattnet kom. Jag fick säga Mattias namn flera gånger och ruska honom lite innan han vaknade och jag med darrande röst berättade att vattnet gått. Mattias frågade om jag verkligen var säker, och hans första reaktion när jag drog undan täcket var "du förstör ju sängen" HAHA. När minuterna tickade här kände jag mest en stor overklighetskänsla blandat med rädsla och jag darrade fruktansvärt i hela kroppen av chocken. Det är inte tänkt att bebisen ska komma i v 35+ 4.

Jag ringde förlossningen som bad mig att komma in på direkten. Mattias gick ut med hundarna och jag försökte tänka vad vi skulle packa med oss. När Mattias kom in igen hade jag typ packat ner trosor och strumpor.. så tillsammans slängde vi ner någon body till bebisen och ett par leggings och en tröja till mig. Jag hade egentligen en lapp på kylskåpet om vad som skulle med, men det kom jag inte ihåg i stunden. 

Sedan blev det en handduk mellan benen och åka iväg. Det kändes som sagt otroligt overkligt och jag försökte förklara för Mattias att det inte spelade så stor roll att vi kanske inte fick med allt för att vi skulle nog få åka hem igen, för så var det hade jag läst typ överallt. Att vara förstföderska tog tid och "alla" får åka hem och vänta på att värkarna ska komma var tredje minut ;)

 

Jag delar upp det lite, så det inte blir så långt att läsa, så kör vi del 2 imorgon!

De senaste dagarna har livet bara blivit bättre och bättre. Istället för att vara många dåliga nätter och en bra natt är det nu tvärtom, sen i mitten på förra veckan, en dålig och många bra nätter :) 

 

Vi hade en helt fantastisk helg som började med att Jennie och Rebecca kom hit och förgyllde lördagsmorgonen och jag fick även ta en lång dusch. Haha, att få raka benen och ha i balsam i håret en liten stund räknas numera som en lyxdusch! Sen kom även min mamma hit och stannade över helgen. Lördagen var med andra ord riktigt bra!

Även söndagen blev himla bra då jag, mamma och Helge tog en härlig promenad i det vackra vädret och på eftermiddagen gjorde vi oss i ordning och åkte ut till Västerby för att fira Mattias pappa. Mysigt ♡ 

 

Det var så roligt att ha mamma här hela helgen. Helge fick massa fina kläder (i rätt storlek haha) och mys från mormor. Kändes ganska konstigt att vakna upp själva på måndagen ;)