Nu på morgonen har tårarna runnit, huvudvärken är på plats och likaså gruset i ögonen. 4 timmars sömn. Hur orkar andra föräldrar? När blir livet bättre igen haha? Sen jag blev mamma har jag verkligen insett vilka helt otroliga supermänniskor mammor är!

 

Det jag blir mest förundrad över är hur andra mammor får det att verka så himla enkelt. Det är ju skittufft!? Visst är det underbart med de små liven, men det finns nätter då klockan är tre och jag får dem hemska förbjudna känslan att jag inte vill vara förälder längre. Det är ju sömnbristen som talar, men ändå.. Livet med ett litet barn är verkligen inte så himla lätt. Det är väldigt mycket tuffare än jag någonsin kunde tro haha, och då har vi (peppar peppar) ingen skrikig eller svår bebis. 

Det sjukaste måste ju ändå vara att två sekunder efter jag får känslan att vad tusan har vi gett oss in i, kan jag få världens panikkänsla - tänk om han slutar andas. Nej känslorna är verkligen överallt och ljuset i tunneln är ju att snart blir det bättre, men alltså när i helskotta blir det det.. ;)