I flera veckor har mitt liv känts otroligt grått. Det är en känsla som jag verkligen hatar, och jag vet inte hur jag ska få den att försvinna. Lite är nog all bilpanik. I går när jag körde från jobbet vibrerade det igen. Hatar. Jag har lagt ganska mycket pengar på bilen nu, pengar som jag egentligen inte har råd att lägga där och det känns fruktansvärt surt. Sen får jag nästan panik över att inte kunna lita på min bil när jag är så beroende av den till jobbet. Det är inga kraftiga vibrationer, som förut,  men tillräckligt för att jag ska vakna kallsvettig och stressad mitt i nätterna för att jag ska köra bilen på morgonen.. Nu har jag och Mattias bestämt att samsas lite mer om bilarna, tre dagar i veckan kör jag Volvo.  Känns något bättre..

 

Jag känner att jag bara vill ha rutin i livet igen. Och vår. Tror att livet kommer kännas bättre igen då. Just idag känns livet faktiskt lite lättare att leva än igår, får hoppas att det håller i sig några dagar. Livet är ju inte speciellt hemskt, jag måste bara komma ihåg det haha!

 

Men när livet känns lite extra grått, finns det verkligen inget som slår en promenad med Leira. Hur jobbigt livet än känns blir det alltid bättre då.. I söndags lämnade vi Aska hemma och gick en lång solig promenad, bara vi. Bästis vad jag älskar dig ♡