Kom nyss in från en solig skogspromenad med Leiran. Ganska ofta tänker jag på hur lyckliga jag och Mattias är som har denna fantastiska tjej! Hon är verkligen helt fantastisk rakt igenom, och det känns väldigt långt borta att jag kunde komma hem helt uppgiven och slut efter en långrunda med henne haha.. måste nästan anstränga mig för att komma ihåg hur jobbig hon var på promenader och hur jobbiga alla hundmöten var.

 

Men nu är Leira otrolig, och det är väl det vi försöker hålla i minnet nu när vi har en ny odåga på halsen ;) Det känns också väldigt långt borta att vi trodde att allt skulle vara så enkelt med nästa hund eftersom vi fick forma den från valp. HAHA. Jag blir bara så förbannad på mig själv för att jag blir arg och frustrerad på Aska när jag VET att det inte blir bättre utan snarare sämre utav det. En god relation tycker och tror jag bygger mycket på kärlek och ömsesidig respekt, vilket jag nog tycker att både jag och Mattias utgår från. För det mesta iallafall haha.

 

Världens finaste tjejer ♡