Nu är det i slutet.. Otroligt overkligt att vi inom bara några veckor kommer att hålla vår bebis i våra armar.

 

Under veckan som varit har jag under nätterna fått vad jag tror är förvärkar. En otrolig menssmärta i ryggen som har gått i vågor under några timmar. Värst har det dock varit under fredagen på jobbet. Då fick jag samma otroligt intensiva mensvärk i ryggen med någon timmes mellanrum. Gjorde så ont att jag inte klarade av att sitta still utan fick ex ställa mig upp under matsituationen och bara "fröken fick lite ont i benet bara, det går strax över" haha... "Förvärkarna" höll i sig under hela fredagen, hade väl en sisådär sex - sju stycken, när jag sen kom hem tog jag Alvedon och då gick de över. Däremot fick jag fortsätta äta Alvedon under kvällen, natten och under hela lördagen för att smärtan skulle hålla sig borta. Blev lite osäker där ett tag haha, det är ju ens första gång, man vet ju inte hur det "ska" kännas. Men förvärkar ska vara normalt att ha och så länge smärtan går bort med Alvedon är det inte på riktigt har jag förstått. Men idag verkar förvärkarna ha lagt sig tack och lov. Har inte tagit Alvedon sen igår och än så länge är det lugnt :)

 

På fredagskvällen kom även foglossningen tillbaka och halta lotta var ett faktum. Haha, gud vad jag känner att jag gnäller den här veckan! Men idag har fogarna varit ännu hemskare, bara att gå mellan rummen har varit svårt och att gå ut med hundarna var en sån plåga att jag var tvungen att gråta en skvätt haha.. 

Jag känner mig ju som sagt fortfarande väldigt oberedd på en bebis så det känns nästan som att kroppen tänker "känner du hur jävligt det kan vara att vara gravid? Nu längtar du väl efter ungen?!" haha..!

 

 Här har vi gravidfotona! Jag blev himla nöjd faktiskt :)