I fredags sjönk humöret till botten. Efter en kass vecka allmänt så lyckade Aska att rymma än en gång. Dumma hund. Det var den fredagskänslan haha.. Första dygnet var vi inte så oroliga, men kul var det väl inte. När vi andra natten fick gå och lägga oss utan Aska sov vi inte så bra. Förra gången gick vi ut på Facebook med en efterlysning, men eftersom hon inte hålls bland folk kändes det inte så himla aktuellt. Vi vet ju att hon är i skogen och jagar liksom. Vi polisanmälde henne såklart, men ingen som sett henne..

Idag nästan två dygn efter att hon försvann fick vi äntligen tag på henne. Grannarna till Västerby såg henne i en hage några km bort så Emelie som jag var ute och letade med fick ta Helge i ett huj och så åkte jag bort med bilen för att hämta upp vår tokiga hund haha.. Sån otrolig tur att de fick se henne, när vi kom dit bara några minuter senare var hon redan på väg bort igen. Det står mycket om att hundar så lätt blir förvildade, men det verkar inte gälla Aska speciellt mycket haha.. trots två dygn på vift. Lyckligare hund har man sällan skådat kan jag säga!! Lilla fina hunden ♡

Lika glad som jag är över att hon är hemma igen hel, lika trött blir jag på henne. Varför kommer ärthjärnan inte tillbaka?! Eller varför måste hon sticka överhuvudtaget haha? Ae jakthundar alltså!!